Jag har som sagt fått in flera hundra bidrag till Hofh-hjälpen. Och jag tycker det är jättekul att ni vill att jag ska hjälpa er. Men jag vill lägga ner hjärta och själ i varje fall. Jag vill inte bara skriva till alla ”du är fin!” utan jag vill svara personligt för varje person! Därför kommer det kanske ta lite tid, tills jag kommer till just din bild. Men det kommer! Jag har inte glömt dig.  Idag har jag svarat på tio till. 

Vill du också skicka in något till Hofh-hjälpen? Klicka här för att läsa mer.

Är det inte knäppt? Varje dag blir alla matade med starka slogans så som ”var nöjd med dig själv!” ”du duger som du är!” och ”var stolt över din kropp”. Vi läser texter som innehåller starka slagord så som ”självförtroende”, ”lyckligare” och ”peppa”. Allting handlar om att alla ska vara nöjda med sig själva. Man ska vara nöjd med sin kropp. Man ska bättra på sitt självförtoende och bli en lyckligare människa bla bla bla. Jättebra att allt detta snacket finns! Verkligen. Men sen kommer det någon, som faktiskt är nöjd med sig själv. Som rakryggad kan gå ut och säga ”jag är nöjd med mitt utséende, och jag behöver inte ändra på något!”  Blir alla glada då? Nej. Då är denna personen en uppstickade och ska genast tryckas ner lite. Vem tror hon att hon är? Så snygg är hon väl inte? Kan inte nån bara säg till henne?!

Det jag ville skriva om i detta inlägget är min kropp. Eller rättare sagt min vikt. Ni som läst min blogg ett tag, vet att jag inte väger mig. Jag har inte gjort det på flera år. Jag tycker siffror är onödiga och alldeles för lätta att bli fixerade vid. Jag vet alltså inte riktigt om jag går upp eller ner i vikt då och då, och det är faktiskt väldigt skönt. Varför ska man veta det? Jag äter mat när jag är hungrig, tränar när jag känner för det och käkar godis när jag är sugen. Så enkelt kan det faktiskt va.

Jag har fått väldigt mycket mejl och kommentarer senaste tiden. Där folk frågar om min vikt. Frågar varför jag börjat banta. Jag har inte bantat! Ni vet att jag är emot bantning för dem som inte behöver det. Jag har väl helt enkelt gått ner i vikt ändå, sånt händer. Men jag fick en ganska obehaglig känsla i magen då några läsare skickade mejl, som var ganska spydigt skrivna. En av de sa att hon såg att jag gått ner i vikt. Att hon äcklades av hur mina revben stack ut på mina bikinibilder, och att jag hade blivit som alla andra bloggare. Att jag börjat banta, och blivit äckligt smal. En annan sa att hon hade sett mig i verkligheten några gånger, och då spanat på min kropp, och kommit fram till att den blivit smalare och smalare. Och att detta inte var okej. En annan läsare skrev via facebook att säga att jag borde gå upp i vikt igen och bli cool, så som jag var innan.

Snälla, söta, underbara läsare, sluta kroppsfixeringen! Om jag faktiskt inte bryr mig om ifall jag har några kilo för få eller för många – varför ska då ni göra det? Jag är en offentligt person, det vet jag. Så jag vet att det kanske är sånna här smällar man kan få ta. Att folk lägger sig i ens privatliv lite för mycket. Men jag bryr mig faktiskt inte om att min revben sticker ut ibland. Jag bryr mig inte om jag går upp eller ner i vikt. Jag väger mig ju inte ens! Stor som liten, tjock som smal, lång som kort, alla är ju fina! Eller hur?! Tänk om jag skulle klaga på er, så som vissa bloggläsare klagar på mig? Det skulle ju bli superknasigt. 

Många kompisar har också påpekat att jag ser smalare ut. Många på ett vänligt sätt, andra lite oroliga. Men oroa er inte för mig! Jag och min kropp mår bra. Jag har inte gjort något medvetet för att gå ner i vikt, det har bara blivit så. Och helt ärligt – jag märkte det inte ens för ens ni bloggläsare började påpeka det. Visst är det knäppt? Jag kommer inte göra något för att få tillbaka mina kilon. Kilorna kanske kommer tillbaka i höst. Kanske inte. Vi får helt enkelt se! Men några kilon hit och dit? Vem bryr sig? Om jag nu är nöjd med min kropp, oavsett vad, så tycker inte jag att någon läsare har rätt att klaga på den.

Ta hand om din kropp – så tar jag hand om min ♥

OBS! JAg är medveten om att det inte går att kommentera min blogg just nu, vet inte varför det är så, men hoppas det löser sig snart!

Jag fick detta mejlet av en bloggläsare för några dagar sedan:

När man kommit till det stadiet att man gråter sig till söms, för att man inte är nöjd med sin kropp eller sitt utseénde, då har det gått långt. Då har man två alternativ att gå vidare på.

Alternativ 1. Du tar tag i dig själv, äter mindre, tränar mer och ser tillslut ut som de där supersmala supersexiga modellerna i alla modetidningar. Problemet är bara att det aldrig kommer ske, inte för att du inte är snygg, utan för att vi alltid hittar fel på oss själva. Man kommer alltid att ha komplex! Alla har det! Och det är naturligt, man måste komma ihåg att de supersnygga modellerna också har komplex, och de är inte superhjältar. De är vanliga människor.

Alternativ 2. Du accepterar dig själv! DU TYCKER OM DIG SJÄLV! Och sluta leta fel. Din kropp är den plats du kommer leva på hela ditt liv, du kommer aldrig bli av med den. Hur gärna du än vill ha någon annans kropp så är det faktiskt din du har – och du ska vara stolt över den. Att kunna acceptera sig själv kan vara jädrigt svårt, speciellt som ung förvirrad tonåring.

Nu säger jag inte att du ska sluta träna. Om du vill ha en fast och vältränad kropp tycker jag du ska fortsätta! Men gör det inte för att ”rätta till dina fel” för ingen människa har fel. Gör det om du mår bra av det. Fortsätt hålla träningen uppe. Men när du ser dig själv i spegeln efteråt ska du vara glad över det du ser. Du ska vara stolt att du tränat, och inte deppig för du fortfarande tycker din kropp är för stor. För detta är lika mycket en psykisk resa som en fysisk. 

Och kom ihåg, det är aldrig dig det är fel om ett par byxor inte passar. Det är ju byxornas fel! Leta efter andra byxor istället för ett par andra ben.

Jag gissar att du är ung, och detta säger jag till alla: då är bantingen aldrig lösningen! Att acceptera sig själv är det svårare och bättre vägen! Om du börjar banta blir du ännu mer fixerad vid din kropp, och det ska du inte behöva vara i din ålder. Acceptera dig själv, gilla ditt utséende och njut av din vardag! För det finns ju så mycket roligt där ute i världen, så alla söta läsare som är osäkra på era kroppar, gå ut! Var stolta! För det är ju er kropp, som ni ska bo i resten av livet. Det är ju en så stor del av er, att inte gilla sin kropp är ju som att mobba sig själv. Det är hemskt! Så var stolt över den du är!

Länki länki: http://www.youtube.com/watch?v=17jymDn0W6U

Jag har lagt upp denna videon innan, men tycker den är viktig, och att ni som inte sett den ska få se den! Man behöver inte hetsa sönder inför beach 2012, du som läser detta är ung och fin oh har tusen viktigare saker för dig än att banta!!!! Därför har jag bästa tipset till dig som inte vet hur du ska tacklas med sommarens svåraste grej.

Nu tycker jag det är dags för ett till självförtroende-boostande inlägg! Har ni tänkt på en sak? Man ser fruktansvärt olika ut i alla olika speglar. I vissa rum är ljuset mycket gult, vilket gör att din spegelbild speglar en helt annan hudfärg än den du har, ljus kan komma från olika håll, uppifrån, nerifrån från sidorna, vilket kan förvränga dina drag. Speglarna kan vara så sjukt olika! Det finns helt enkelt elaka och snälla speglar – eller snarare bra och dåliga. Vissa speglar dina fina sidor, samtidigt som andra bara framhäver det du inte vill.

Därför tycker jag såhär, närsta gång du speglar dig i en spegel, och bara hatar det du ser – gå till en annan spegel! Det kan vara så enkelt som så. I mitt rum tycker jag alltid mitt ansikte ser bättre ut i min lilla spegel, än i min helkroppsspegel. Knasigt eller hur?! Därför kan man helt enkelt strunta i att spegla sig i de dåliga speglarna, för de kommer ändå bara få dig att må sämre. Fokusera på de bra och snälla speglarna. 

Så kom ihåg – olika speglar ger helt olika intryck av dig! Välj därför att spegla dig i de speglar som du kommer överens med, och lita aldrig på en dålig spegel! ?

Olika speglar kan spegla helt olika bilder av dig – trots att du själv alltid ser likadan ut!

VARFÖR ska man göra sin mage mindre varje dag? Dom berättar hur, men inte varför!

1. Att ha en mage man tycker om
2. Att ha en kropp som fungerar
3. Att få äta sig mätt varje dag
4. Att ha en fin personlighet
5. Att ha ett fint leénde
6. Att ha en kropp man gillar oavsätt vad.
7. Att få skratta som ofta som möjligt
8. Att somna i en varm säng
9. Att ha massa härliga vänner!
10. Att få äta en god frukost
11. Att få den utbildning man vill
12. Att få vara lycklig
13. Att kunna bygga upp en starkt själförtroende
14. Att kunna skratta åt dumma bantningsreklamer
15. Att kunna leva i nuet
16. Att få äta en påse ostbollar
17. Att inte frysa om öronen på vintern
18. Att få tillgång till nässprej när man är förkyld
19. Att få kramas med folk man tycker om
20. Att lära sig att folk kommer tycka om en, varesig man har platt mage eller inte! Folk omkring dig bryr sig inte så mycket som du. Vissa har platta magar, andra har runda, andra har päronformade, andra har lite buckliga, andra har muskulösa och andra har riktigt mjuka! Alla ser olika ut, och det handlar ju inte om att lära sig hur man får en platt mage. Det handlar om att gilla sig själv ju!

    Usch blir så trött på all bantningreklam! 

Jag får ofta frågor där folk undrar hur mycket jag väger. Förvånansvärt ofta. Och jag fortsätter ställa mig själv frågan ”varför är det viktigt?”

Jag har inte vägt mig på flera år, för jag tycker inte det är vitkigt! Varför ska man veta vad man väger? Det leder bara till att man börjar jämföra sig med varandra. ”Oj, jag väger jättemycket mer än henne! Jag måste banta!” 

Det handlar inte om att väga minst. Även om du och en kompis är lika långa, kan ni mycket väl ha vikter som skiljer sig på massa kilon! Vissa har massa muskler som väger, vissa har breda axlar, alla är olika byggda! Så det är idiotiskt att ta fram en siffra och börja jämföra. Folk fixerar sig alldeles för mycket vid siffror, och fattar inte att det är hälsan som är vitkig.

Det är inte de du ser på vågen du ska gilla, det är det du ser i spegeln!

Jag har aldrig gjort något boktips på bloggen innan – men nån gång måste ju vara den första. I julklapp fick jag boken ”Hungry” skriven av Crystal Renn. Boken handlar om Crystals liv. Hennes största dröm var att bli en supermodell. Hon hade turen att träffa en talangscout, han tyckte hon var perfekt för modelljobbet. Fantastiska drag och stora vackra ögon. Men det fanns ett problem – hon var för tjock. Om sanningen ska fram var Crystal egentligen alldeles normalviktig och frisk. Men hon började ändå banta, för hon ville så gärna bli modell. Och ända vägen att nå dit var ju tydligen att bli smal?

Normalviktiga Crystal tappade en tredjedel av hennes egen vikt – när hon var 13 år!

Hon gav upp alla sina vänner, och koncentrerade sig endas på vad hon åt och hur mycket hon tränade. Hon tappade kilo efter kilo, tills bara ett skelett återstod. Då fick hon modellkontrakt med en firma i New York. Då var hon runt 14 år gammal. Hon fick göra flera småjobb, synas lite här och där, men fick ingen större framgång. Hon åt knappt nånting, kosten bestod mest av sallad och sockerfria tuggummin. Då hon inte stod framför kameran stod hon på löpbandet i gymmet, under en dag kunde hon vara på gymmet 8 timmar. Hon hade anorexia. 

Trots detta tyckte argenturen hon var tjock, hon orkade inte mer, hennes kropp orkade inte med mer. En gång föll hon ihop på gatan för kroppen inte hade någon energi att hålla henne vaken. Men hur smal hon än blev fortsatte de kommentera hur hennes fett valkades läng sidorna. Crystal fick nog – och blev plusmodell.

Det spännande är att det är först här hennes karriär drog igång! Hon fick vara dolce & gabbana’s nya ansikte utåt, synas på omslaget av vouge och vara med i Ophra Winfrey’s show! Hon insåg att vara smal inte alls är att vara lycklig. Istället för att plåga sin kropp till hetsbanting, lärde hon sig lyssna på den, hon insåg att den mådde bra och orkade mer om hon fick de där extra kilorna. Idag är Crystal världens mest framgångsrika plusmodellerI

I boken får vi läsa om Crystals resa. Hennes innersta tankar, ända från en liten sjuårig tjej som läser hamlet till en trettonåring som sitter ensam längst ner i matsalen, upptagen med att läsa på innehållsförteckningen på flaskan med kolsyrat vatten. Så de inte i smyg petat ner några extra kalorier. vi får följa hennes liv i new york, hennes tankar och känslor och innersta önskningar. Hur hon tillslut bryter ihop på en inspelnining då de säger att hon är för tjock. Hur hon möter sitt livs kärlek, och hur hon tar sig till titeln ”världens mest framgångsrika plusmodell”

Har gjort detta en gång innan, fast då skulle ni skriva något ni gillade med er själva utseendemässigt. Klicka här för att komma till det inlägget 

Man ska inte låta sig luras av bilder. Även om photoshop inte är inblandat över huvud taget, så betyder det inte att bilden är sanningsenlig. 

”Denna bild är tagen på samma person med några sekunders mellanrum. Den visar verkligen hur man kan påverka sin kropps utseende genom hur man ex. står. Att bära sin kropp med stolthet ger både självförtroende och ett bättre utseende mot om man skäms över sig själv och säckar ihop. Vi alla behöver se potentialet vi har att vara vackra – oavsett om du är tjock, smal, kort eller lång. Kroppsspråk gör stor skillnad.”

Texten och bilden äger inte jag, utan det är hämtat från: http://www.stayfit.nu/ Grymt bra inlägg om jag får säga det själv!

Ni har säkert hört om blondinbella. Iallfall ni som läser skvallerbloggar. Det brukar jag göra, och hittade en omröstning som handlade om blondinbella. Där var det en bild på henne ”då” och ”nu” och poängen med inlägget var att visa hur mycket hon gått upp i vikt. Och så kunde man rösta om man tyckte hon var finast ”då” eller ”nu”. Då-tiden ledde markant.

Hur idiotisk är inte det?! Tänk om någon äcklig skvallerblogg tog en bild på dig, och så skulle man rösta på när DU var snyggast. Så skulle DU få se att alla tyckte du var snyggare innan. Du skulle få läsa massa kommentarer om DIG, där folk berättade för dig hur ful och fet du blivit. Och äcklig du såg ut. 

Så nu har blondinbella fått massa hat-kommentarer över sig för att hon gått upp i vikt? Betyder det att jag skulle få massa hat-kommentarer om jag gick upp i vikt?!

Skulle jag hängas ut på skvallerbloggar och bli hatad om jag skulle sett ut såhär? hah, idiotiskt. Jag skulle vara minst lika grym och lycklig hu många kilo jag än vägde. 

Jag hoppas blondinbella är tillräckligt stark för att kunna skita i de här kommentarerna till 100%! Hur kan man kalla henne ”julgris” när man vet att hon trivs i sin kropp?

Alla kämpar för bra självförtroende, och så fort nån lyckas få det, så gör alla allt dom kan för att trycka ner personen till botten igen. Idioter.

Lyssna på de här låtarna och försök verkligen ta in texten! Ibland kan musiken rädda mer än man kan tro för vad går inte upp mot en bra låt för att bli glad? Här är mina bästa tips på självförtroende peppande låtar! Lyssna på dom, och känn dig bäst i världen.

Källa

Visst är det lät att bli peppad av andras ord. När nån säger nåt snällt, men A och O i att bygga upp ett bra självförtroende är ju att själv kunna peppa sig själv. Och framförallt se vad som gör att man kanske inte har så bra självförtroende? Det är ju sjukt jobbigt att gå runt och tänka negativt om sig själv, men det kan för många vara svårt att låta bli. Men låt mig ge er tre tips att använda i vardagen.

1. Om folk bara ger dig dålig kritik, kom ihåg att ge dig själv bra! Jag syftar mest på utvecklingsamtalen. Lärare är sjukt dåliga på att pusha duktiga elever. När man gjort något dåligt – då får man veta det direkt. Om man gjort något bra, då tar inte läraren nåt snack med en, man får inte hem någon skriftlig bekräftelse på hur duktig man är, nej, sånt får man bara när man är dålig. Så det är viktig att kunna berömma sig själv, våga ta kritik från andra – självklart! Men inte glömma bort hur gött det är med allt bra man faktiskt gör

2. Varför är tjejer inte lite mer som killar? Vi klagar, funderar och många trycker ner sig själva, för de tror att de inte duger. Varför är 90-95% av alla som drabbas av anorexia tjejer? Killar verkar, framförallt i yngre tonåren, ta allt lite softare, med en nypa salt. Hallå tjejer, vi borde tänka lite mer som killar ju! Jag låter bilden tala för sig själv:

3. Få inte för dig saker! Om man har en dålig dag är det jättelätt att tro att man är världens äckligaste, fulaste typ. Men tänk så dumt det är att gå runt och tro massa elaka saker om sig själv? För det gör nog många. Man ska inte mobba nån annan, men hur sjukt är det inte att mobba sig själv?! Var posistiv, och tro på dig själv för sjutton!